Vad händer egentligen med kroppen rent utseendemässigt när du går ner en hel del kilon i vikt och vad kan du ha för förväntningar på ditt nya utseende?

Ja, först och främst får du ta med ålder, barnafödande och hur mycket du faktiskt gått ner i vikt. Sedan spelar det ju roll hur länge du varit överviktig också.

Det säger sig självt att ju äldre du är desto mindre elastisk är huden. Om man sedan som jag har fött två barn så är ju huden på magen och runt hela bålen uttänjd och har eventuellt bristningar som minne från den tiden. Bristningar gör sig faktiskt bättre när magen är utfylld kan jag konstatera med facit i hand.

På mig så har fettet försvunnit på överkroppen och armarna först. Det innebär även att brösten inte är lika "pigga" som innan. Om du tänker ballonger som fått hänga framme i 14 dagar efter ett barnkalas så kanske du förstår vad jag menar! ;-) Men det är ju inget som inte en riktigt bra BH kan fixa.

Nu måste jag ta mig in på ett sidospår faktiskt. Det här med BH är ett sorgligt kapitel när det gäller många kvinnor. De allra flesta har alldeles för stora BH:ar vad det gäller måttet runt om och att kupan är på tok för liten. Kan inte alla som läser detta lova mig att gå in en riktig BH:affär och be om att få hjälp med att prova ut en BH i rätt storlek?

Jag mäter nu 81 cm under bysten och använder just nu BH i storlek 75G som är knäppt på det innersta. Nu börjar det slacka i kuporna på den här BH:n. Den första storlek jag kommer prova när jag skall köpa en ny är 70G, för den kupan är lika stor som en bokstav mindre i omkretsen över, d.v.s 70G har samma kupstorlek som 75F. Hängde ni med? :-)

Och när du köper en ny BH så skall den alltid vara knäppt i det yttersta hacket med tanke på att materialet töjer sig med tvätt och tidens tand. Sådär! Nu får det vara nog med BH-skola för i dag. ;-)

Åter till huden på resten av kroppen. På mina överarmar så har huden hängt med förvånansvärt bra måste jag säga. Jag har lite gäddhäng som fladdrar när jag vinkar hej då till mina käraste, men inte så farligt som jag hade förväntat mig.

Ryggen är helt OK, men det är lite tendenser till att sidorna drar sig lite söderut.

Rumpan har definitivt flyttat söderut och är rätt så lös undertill. Jag har fått börja köpa en ny trosmodell, för med mina gamla trosor så skärs skinkan av på ett synnerligen osmickrande sätt. Jag skall ta foton med jeans på med både mina gamla och nya trosor så skall ni få se vad jag menar.

Magen påminner om när jag var nyförlöst i konsistensen. Ni som inte har den erfarenheten bakom er kan likna det vid hur det känns att ta i en på tok för överjäst vetedeg. Den är väldigt mjukt och enkel att flytta omkring och ger inget som helst motstånd när man petar i den. Jag har fått aningens rynkor där den övre magen hänger ner över naveln och den under magen ser bäst ut om den till största delen befinner sig inuti ett par lite högre trosor och inte blir kapad mitt på för då hänger den över lite. Min svägerska som var rätt så överviktig i samband med sina graviditeter har dock tröstat mig med att hennes mage drog ihop sig riktigt bra efter fyra, fem år. Det får ta tid helt enkelt!

Inget man hittar i en herrtidning precis...

...men rätt så OK för en tvåbarnsmamma som vägt nästan 100 kg i ett antal år!

Låren som det nu börjar ta lite av är allt annat än fasta och skvalpar omkring rätt bra.

Hur känner jag nu inför min nya smalare kropp? Jo, jag är rätt nöjd faktiskt. Nu har jag verkligen dissikerat varenda detalj och tagit fram allt det som inte är så smickrande. Anledningen till att jag gjort detta är att jag tror att det är viktigt att ha realistiska förväntningar på hur man ser ut efter en viktnedgång. Jag kommer aldrig se ut som jag gjorde i tonåren eller innan jag fick barn när jag var i närheten av den här vikten senast. Jag är mycket äldre och kroppen har varit med om ett och annat. Det jag fått i stället är en hel del liverfarenhet och två fantastiska fina barn, och det har varit värt det!

Jag har kanske inte varit redo för att gå ner i vikt förrän nu? Om jag gjorde det för nio år sedan, strax efter jag fått mina barn så hade jag kanske inte blivit lika nöjd som jag är idag? Inte haft lika realistiska förväntningar?