Det flyter på bra för mig det här. Jag har inga större problem med ätandet. Jag är lite hungrig då och då, men det är ju inte farlig. Det är en känsla som alla andra och jag vet ju att nästa mål "mat" kommer inom kort. Vikten minskar stadig med cirka två hekto om dagen. Det kanske inte är någon omöjlighet att väga under åttio kilo när jag fyller fyrtio! ;-)

Just att inte väga över åttio efter att jag fyllt fyrtio är något som jag lovade mig själv för ett till två år sedan. Det motsvarar ett BMI på strax under 30. Jag satte då igång med ViktVäktarna, men som alla andra gånger jag varit med där så kom jag inte riktigt hela vägen fram. Mitt absolut bästa försök att gå ner i vikt inträffade för några år sedan då jag helt enkelt slutade banta. Då först slutade jag att gå upp i vikt! Under ett och ett halvt år kröp vikten stadigt ner (12 kg) ända tills jag vägde 77,9 kg då jag fick ett återfall och lämnade mina nya goda vanor. Det var inga stora förändringar jag hade gjort och de var inte så svåra att leva med så jag är nog lite bitter över att jag slarvade bort det jag åstadkom den gången, fast nu är jag ju på banan igen! Som ni kan förstå så är både åttio kilo och 77,9 lite av magiska gränser för mig. Jag riktigt längtar till att inte "ha fetma" längre!

Mitt största moln på himlen just nu är att jag dubbelbokat mig på tiden för mitt Itrimmöte nu på söndag! Vi som skulle ha ett jättetrevligt tema med omröstning och grejer. *arrgh!* Jag får väl ringa in mitt bidrag och se vad som blev resultatet lite senare, alternativt fjäska ofantligt med maken eller lilla mor, fast om jag skall tala till mig själv med mitt "vuxenjag" så vet jag att det enda rätta är att bita i det sura äpplet.

Ja, ja. Den som lever får se!