Förr hade jag vissa villkor när jag skulle ut och promenera. Det skulle helst vara innan frukost, pågå i minst en halvtimme, annars var det ingen idé, och fick man inte bäst fettförbränning om man svalde en matsked olja innan man begav sig ut?

När jag började på Itrim så fick jag i uppgift att ta 10000 steg per dag. Alla steg räknades! Det spelade ingen roll om det var fram och tillbaka i tvättstuga, till affären eller en riktig promenad innan frukost som pågick i minst en halvtimme. Trots löftet om att precis alla steg var lika mycket värda så hängde mina fixeringar, och därmed en viss prestationsångest, kvar.

Ända tills en dag... Jag läste en artikel av Sabine von Borgstede där hon på frågan "Skall jag äta frukost innan eller efter min morgonpromenad?" svarar:

"- Gör som du vill. Gå. Det spelar ingen roll om du äter före eller efter. Utan det viktiga är att du rör på dig. Morgon, eftermiddag eller kväll spelar ingen roll. Varmt eller kallt väder inte heller. Ljus eller mörker inte heller." "Gå. Punkt. Helst varje dag. Helst lite fortare än vad du gjort tidigare och helst lite längre än vad du är van vid. På asfalt eller i skogen, med stavar eller utan. GÅ!"

Det tog faktiskt skruv! Sedan måste jag säga att jag ofta tycker att Sabine är lite väl svart eller vit, men just detta var på pricken vad jag behövde läsa för att ta bort det jobbiga och alla måsten från mitt eget promenerande.

Nu snor jag åt mig steg mest hela tiden. Går en liten extra sväng när jag varit ute med återvinningen, tar en liten omväg på väg till affären, går en eftermiddagssväng med min nioåring och får höra om allt som snurrar i hans huvud under tiden. Allra helst börjar jag min dag efter frukost, fast innan vattenpimplandet, med att ta mig runt Hälsans stig. Då får jag gjort 7500 steg på ett bräde och resten av stegen fixar sig själv under dagen. Det är skönt att gå!