Cilla

19 november 2009 06:49

Waaa, vilken skillnad! Vilket jobb du har gjort! Inte en enda valk - du är supervacker. Jag ligger helt klart efter dig i viktminskningstakt - vilket säkert beror på att jag inte tränar i onödan. Du är verkligen bra på det här Mumlan!

Mumlan

19 november 2009 08:14

Tack Cilla! :-)

Jodå, jag har visst valkar kvar... framtill! Nu är det magen och låren som behöver minskas på, men kläder börjar sitta bra och det gnider inte ihop särskilt mycket i låren när jag går. Det blir ju lägre jeanskostnadskonto om inte annat! ;-)

Och ja, även jag tycker att det är en jätteskillnad på ryggen. (Vilket var det som jag hade svårast att förlika mig med som så stor. Mage och lår hör ihop med min kroppskonstruktion.) Jag är rätt så stolt över förändringen.

Nästa före-/efterbild får väl vara på magen...

Fembarnsmamman

19 november 2009 14:02

Oj, oj, oj! Vilken förändring. Inspirerad av dig tog jag "före"-kort igår kväll enligt din modell!

Mumlan

20 november 2009 08:11

Härligt Mamman!

Jag är verkligen glad att jag blev inspirerad av Monika att ta bilderna. De är ett så talande bevis på hur mycket som har hänt. De kommer nog vara en rätt så bra sporre att ta fram de dagar det börjar kännas riktigt trög misstänker jag. Något att sätta på kylskåpet kanske! ;-)

Det skall verkligen bli jätteroligt att få se dina bilder om ett tag! :-)

Monika

20 november 2009 10:44

Vilken förändring!!! Vad du har kämpat!

Jag har missat att du också bloggar, så nu ska jag minsann ta igen lite läsning! :)

Jag är SÅ glad att jag kunnat inspirerat dig och vet att du gör samma sak genom att skriva om din utveckling och förändring!

Kram
Monika

Ebbot

20 november 2009 11:01

Gud va bra du är! Vilken skillnad, nu känns min dag direkt redan bättre och jag känner mig mycket mer inspirerad!

Kram
Ebbot

Ebbot

20 november 2009 11:17

Jag har förresten fixat inställningarna nu på min blogg om man skulle vilja kommentera utan att vara medlem, bara så du vet...

Kram igen

Mumlan

21 november 2009 14:02

Kram tillbaka till er båda!

Det här med bloggandet och kommentarer är till stor hjälp när man kör något sånt här tycker jag. Då kan jag gå in och få "instant pepp" när det behövs som mest plus att det går att återuppleva hur det kändes just när man var i alla de olika stadierna.

Det är tur att jag har er alla! :-)